be myself and I

jag satt och funderade i min ensamhet där jag sprang runt och sköt militärer på löpande band i GTA och kom på att det inte finns någon människa som känner mig, som vet mina misstag och som känner till mina demoner som har en tendens att trakassera mina drömmar. Det finns ingen som vet hur mycket jag ångrar mina beslut och vilka dom besluten var, det finns ingen som vet hur dåligt jag mår på grund av min familj och mina inre störningar.
Jag tror på allvar att jag lider av manodeppression men jag vill inte gå till någon psykolog eller terapeut och fp det diagnosterat (?) och för alltid bli stämplad som psykfall.

Och ja, jag är en sån människa som på blodigt allvar skulle kunna döda en människa utan att få dåligt samvete.
nä, jag vet inte, men det finns ingen som känner mig på riktigt.

Men jag tycker om alla ni som tycker om mig trots att mitt goda humör för det mesta är påklistrat.

Tack för mig


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback