Jag tycker inte att det känns som att det var så längesen mina väggar var täckta med hästaffischer, rosetter och tavlor av mig som barn samt ett dopbevis som mormor en gång i tiden broderade.
Det känns inte heller längesen sen jag och Linnea åkte till Jonsgården för en veckas ridläger och det var det mest underbara som fanns i hela världen, att ha som en egen häst för en kort stund.
Man hade någonting som kallades kondition, man luktade ständigt häst och balansen var helt underbar.

Allt detta är utbytt mot musik, alkohol, internet och fotografier.
Det känns lite torftigt med tanke på hur kul jag verkligen hade under tiden jag var hästtjej_no1_coolgirl.
Man kanske skulle börja om?

Springa runt i stallet och bara pyssla med alla sköthästar som finns?
Spänna sadelgjorden tills det känns som att händerna ska slitas av?
Upp i sadeln och sätta iväg i galopp?

Eller fortsätta på mitt nya liv, som jag faktiskt trivs med (för det mesta)?
Eller göra något helt annat?
Boule?