Fort var det gjort så var det sportlov, fast det blir inte så sportigt, så kanske bara - lov.
Nåväl så är det redan onsdag och jag får ångest över att det snart är skola igen, det är inte skolan som jag tycker är jobbig, det är bara allt omkring. Människor överallt och utsatta tider för det mesta.
Sen ska man hem och om veckan som kommer är likadan som den förra så tror jag inte att jag orkar mer.

Nej.
Jag mår inte bra nu.
Och alla dessa sår....

Även efter så många år så får Tobias Sammet fortfarande mig att rysa, få gåshud och må bättre. Inte bra, men bättre.