Alla frickin' hjärtans dag.

Det är mycket jag vill ha sagt, men få dagar får mig att känna mig lika ensam som alla hjärtans dag. Okej, det är bara ett påhitt från alla företag som vill ha en anledning att tjäna pengar.

Men fan, jag försöker förneka det allt jag kan, men det är såna gånger man känner efter lite för mycket under kvällar när man egentligen ska sova, och ja. Fan också. Jag vill inte erkänna det för mig själv, men vem ska jag annars göra det för?

Jag är ensam. Eller okej, jag är inte ensam. Jag har de mest underbara vänner man kan ha och en underbar familj, men face it, är man singel den 14 februari känns det som en fet käftsmäll vartenda år. Alla är så äckligt gulliga mot varandra, och de som inte är bittra är världens power-kvinnor. En sån som jag önskar att jag vore, en sån som jag intalar mig själv att jag är, en sån som folk tror att jag är. Grejen är den att det inte funkar att fejka för sig själv.

I år har det dock kännts bättre än tidigare, kanske ett vuxentecken? Kanske ett tecken på att det där med känslor inte är min grej iallafall? Kanske har jag för många tankar för tillfället? Kanske har jag en särskild person som kretsar i mina tankebanor? Kanske är jag rent utav tillfredställd med livet?

Vem vet?
Inte fan är det då jag.
Tur att dagen är över.

2 dagar kvar till 20!


Kommentarer
Postat av: Lisse

håller med...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback