"Jag drack en öl medan jag gick uppför avenyn och tänkte på Roland och Socia, Angie och Phil, Hjälten och mig. Pardans av ren smärta. Relationer från helvetet. Jag hade fungerat som slagpåse åt min far i arton års tid och aldrig givit igen. Jag hade envist hållit fast vid tron att det skulle bli annorlunda, att det skulle bli bättre. Det är svårt att döda hoppet och bara låta sin optimism slockna när man älskar någon."

Ibland är det jobbigt att vara en snabbläsare, särskilt när det är en bok man aldrig vill ska ta slut. En drink före kriget med min älskade Dennis Lehane är en sådan.



Också vill jag passa på att be om ursäkt för att det är så tråkigt här, men jag har som ingen energi till övers.
Däremot impulsbeställde jag ett helgpass till PDOL.
Past the point of no return nu då.