Ah, kul att man blir sjuk på toppen av alltihop.
Men jag började tänka på en sak, är det elände som folk vill höra? Jag funderar på att göra som i livet och låtsas som ingenting. Vad tror ni? Är det en bra taktik?
Jag tror det. 
 
Så imorse blev jag väckt av en kavalkad av saliv som verkligen inte kunde hålla sig inne i munnen utan ville ut genom en hostattack med stort H.
Stapplandes hittade jag ut genom dörren och märkte en förvånad familjemedlem som satt uti datorn. Utan röst försöker jag då förklara att jag är döende och vill ha Edguy på min begravning, helt chockerad ser jag hur karln börjar skratta.
Jag går med arga och bestämda kliv till badrummet och proppar mig full med diverse mediciner (alvedon, cocilana, nässpray dvs.) och skuttar tillbaka till sängen.
När jag märker att jag inte kan somna om så går jag och sätter mig vid TV:n, nähä, du tror att kanalerna fungerar? Nej!
Panik i kubik!

Så nu sitter jag här och fördriver tid med musik och piteå-tidningen. Ypperligt spännande.

Adjöss.
Jag lär hinna med ett eller tvåhundra inlägg senare idag om min misär.