Jag tänkte utförligt beskriva hur min morgon började, mest för att jag inte har något bättre för mig och dels för att..
Det var nog bara en anledning...

Väckarklockan ringde i vanlig ordning klockan 6 och när tonerna till radiosportens intro börjde spelas flög jag graciöst upp ur sängen och välte ner en tallrik som balanserade på pallen bredvid sängen. Jaha tänkte jag och sopade upp smulorna från golvet, bara för att senare råka tippa sovskyffeln.

Nåväl, med grus i ögonen och ögonlock tunga som herr Ambjörn kryssade jag min väg fram till toalettdörren för att ta mig en härlig uppfriskande dusch och när jag väl står inne på toan så hör jag än en gång hur den underbara väckarklockan ringer igen för att min telefon är dum i huvudet och tror att man trycker snooz.

Väl tillbaka vid sängen stängde jag slutligen av det vidriga ljudet och slänger telefonen på sängen som naturligtvis studsar ner bakom sängen, då går mp3:n igång och ligger så fint och otillgängligt bland dammet och spelar.

Efter viss släpning av möbler och skräp får jag fram telefonen och stänger av musiken och kastar en snabb blick på klockan och inser att jag egentligen inte hinner dusca, men jag slår min plan in verket och tänker att jag snabbduschar och fönar håret för en gångs skull och springer till toaletten än en gång, vrider igång duschen på järnet och möts av en ström med iskallt vatten.

Trött som jag är står jag och duschar under det snorkalla vattnet och suckar och muttrar missnöjt för mig själv men kör en snabbis och sen när jag äntligen ska ut från den skokartongsstora toaletten, då är det naturligtvis vatten på golvet och vatten + golv är en ypperligt halkig kombination så jag gör världens vurpa och det flyger saker och handdukar all världens väg och där ligger jag på golvet som en annan koldolme.
(Det tål att tilläggas att det inte är första gången detta händer)

Väl uppe på benen och öm som en annan halvt ihjälslagen mygga så får jag slutligen på mig kläder och gräver fram någonting som ska kalllas frukost. Två hårdmackor med lite aromat på är vad jag finner och slänger i mig det och ett glas vatten i panik.

Gräver fram anteckningsblocket som ligger halvt begravt under en klädhög och precis när jag är klar för att fara ringer det på dörren och där står min gode vän Cici, som brukar hålla mig sällskap och vi vandrar iväg till skolan.

Det är fan inte lätt att vara jag ibland!