Okej, jag erkänner att jag saknar alla dessa spelkvällar, filmkvällar, molotovcoctailkvällar, bara almänna kvällar med bra vänner. Det känns som att alla glider isär och inte har någon tid för annat än pojk/flickvän och skolan...

Nu för tiden träffar jag bara (om inte mindre) än hälften av mina vänner och jag sägr då det, att jag saknar er alla.
Om jag inte säger det till er direkt så vill jag att ni ska veta att ni är saknade, och förhoppningsvis saknar ni också alla dessa stunder som endast existerar i minnet numera.

Inte för att jag inte gillar mina nyfunna vänner i den lite större staden, tvärtom, dom betyder så sjukt mycket och ni vet vilka ni är.