Jag vill egentligen inte erkänna det för mig själv, men jag kommer nog att sakna dig. Du flyttar inte särskilt långt, men det är långt nog.
Jag kommer sakna att bara promenera förbi och umgås en stund, när man känner sig som mest ensam, eller bara sällskapssjuk.
Jag kommer sakna din röst, som egentligen inte berättar något viktigt, men som ändå delar med sig.
Jag kommer sakna dina sms, som dyker upp när man minst anar det, och som alltid sätter ett litet leende på mina läppar.
Jag kommer sakna dig.

Så jo. Även om jag säger att jag inte bryr mig, så är det en liten del av mig som flyttar i höst, och den delen vet jag inte om jag får se igen, eller iallafall inte se på samma sätt.