Ibland sätter man saker i större perspektiv och kommer fram till att saker som en gång kändes som största grejen i världshistorien i själva verket bara är bagateller.
Eller bagateller är det inte, för ont gjorde det, men tiden läker många sår, och ärrvävnad kan man leva med. Särskilt om det enda som inte försvinner är den där känslan av tomhet.

Jag saknar dig. Trots att jag dyrt och heligt lovade att jag inte skulle det.