Sur och rastlös

Haha, åh jag hatar mitt liv. Igår när jag var ute och sprang (lite less på att aldrig utmana mig själv) blev det upp och ner för lillberget ett par gånger, sista varvet ner lät jag bara benen gå av sig självt och fort nanting gick det! Tills fötterna tappar allt fäste och man flyger som en liten hjälplös vante ner efter en kolsvart väg.

Låg kvar en bra stund utan att våga röra mig, men tog mig upp och märkte att det hade gått bra. (Kan lova att det var brutal dödsångest där ett tag) Idag däremot är mer som hela kroppen öm och höger knä är inte alls okej, svullet som tusan och gör ont.

Så. Var tvungen att avboka mitt boxningspass med Vickis, jag som verkligen hatar när folk gör sånt. Sen att det inte är en dålig ursäkt tar inte bort det faktum att det låter så.

Jäkla skit.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback